Mardrömmar

Vår tjocka och galna Gördis.

Ibland kan man bli galen på henne när hon springer runt som en galning eller vill komma in i sovrummet på natten och vägrar ge sig. Men lägst in i mitt hjärta älskar jag henne. Det sällskapet hon gav mig när jag var gravid och var hemma ensam är jag tacksam för.

Vet inte om jag har fel men i natt gjorde hon något jag är glad för. Hon slet i grinden och ville in...hon gav sig inte heller utan var på den mer än vanligt. Jag gick upp för att "säga" åt henne. När jag sen tittar ner i spjälsängen på Milo ligger han med hela ansiktet tryckt mot spjälsängsskyddet. Jag drar bort honom och tycker han känns lite slapp. Men han andades och mådde bra. Jag har och är alltid rädd för att han ska lägga ansiktet ner och inte få luft. Vet inte om det kunde hänt något om inte Gördis hade väckt mig. 

Annars idag har vi inte gjort mycket på förmiddagen. Är fortfarande jätte sjuk och känner mig helt sänkt. Men kl 13 var vi iväg på mammagrupp. Idag pratade vi om smakportioner. Det ska bli så kul när han får börja äta :) frågade om jag fick börja nu men bvc sköterskan sa att jag skulle vänta tills han var över 4 månader. Så den 11:e smäller det ;p

Efter det gick jag ner på stan för lite ärenden och så mötte vi upp Eric på vägen hem. 

Nu på kvällen har Eric varit på något möte och jag har tagit mig lite i kragen. Startade diskmaskinen, badade Milo och gav honom massage. Jag vet ....inte så svårt men då fattar du hur sjuk jag är. Känner mig lite gnällig...typ som en kille blir när dem är sjuka. Ska försöka rycka upp mig :)

//Kram