Har aldrig haft sådan panik

Dagen började med tvätt, 7-11. Men nästa gång jag ska boka tvättstugan blir det nog kvällspass om inte Bengt och Ylva kan komma och passa smilo. Det blir lite stressigt och rörigt när man ska skynda upp på morgonen och sen ta med Milo.

Efter tvätten gjorde vi oss i ordning och tog bussen till Gränby för att träffa Johanna och Linus. Idag var det kallt ute, termometern visade +3 men jag tror det var kallare. Så det fick blir vinterjacka och åkpåse för lillpöjken :)

Vi började med lunch på ett ställe jag inte ätit på. Men nu har jag fått en ny favorit så där lär jag äta igen. Grabbarna var jätte snälla och Linus var så kul....han matade Milo med skeden vid ett tillfälle :)

 Tyvärr hände en jätte jobbig sak. Milo fick äta på ett knäckebröd, något som inte brukar vara ett problem. Men helt plötsligt sätter han i halsen och jag dunkar till honom två gånger i ryggen. Men jag ser att det är allvarligare och sliter upp honom ur stolen. När jag vänder över honom i läget man ska hålla för att dunka ut den ser jag hur han blir lila i hela ansiktet. Då känner jag paniken och ska precis börja dunka och säga åt Johanna att ringa 112. Men innan så hinner han få upp biten som var nästan så stor som en 1 krona. Trodde aldrig jag skulle behöva göra detta. Folk säger att det går fort men nu fattar jag hur fort det verkligen går. Allt detta tog max 30 sekunder och hade han inte fått upp biten hade han svimmat ganska snabbt. Direkt efter var jag skakig och höll på att börja gråta. Utåt var jag lugn hela tiden men allt som jag gick igenom inombords kom efter. 

Det fick ett lyckligt slut och efter lunchen blev det en liten tur på Gränby som blivit sjukt stort nu.

När vi kom hem igen blev det städning. Milo älskar när jag dammsuger och "hjälper" gärna till genom att gå efter hela tiden och pilla på sladden :)

Nu ikväll när smilo lagt sig tog jag och Eric lite glögg och pepparkaka. Jag älskar december, även om det fortfarande är november, och allt mys innan jul.

/Kram