Nu har vi varit på Gotland ca 1 vecka. Det har varit blandade känslor. Har haft pms och då blir jag sjukt lättirriterad, sen har träningen inte gått som jag hoppats. Men mycket har varit bra också och Milo trivs som fisken i vattnet.
Det som känns mest jobbigt nu är att min fina morfar snart kommer lämna oss. Jag är så ledsen, det gör fruktansvärt ont i mig. Det är helt sjukt, när vi kommer hem är det inte som förr.
Många säger att det är livets gång men hur kan det vara livets gång att dö när man är 70 år och har mer att leva för? Det finns massa hemska människor i världen som får leva och göra andra illa. Men jag får inte ha min morfar kvar. En bit av mig och min barndom tas ifrån mig och jag har inget att säga till om.
Ringde idag, mormor höll telefonen så jag fick säga det jag egentligen borde sagt för längesen.
Så va snälla mot varandra och säg alltid det ni vill till dem ni älskar. Imorgon kan det vara försent.
Det är så orättvist! Och det är så jobbigt..
SvaraRaderaJag finns här när ni kommer hem, och det går bra med katten. Älskar dig kära syster <3